tisdag 23 juli 2013

Damn you!

Jag satt uppe sent och fb-messade med en Bästa Vän som är disktrasa och som jag oroar mej för som fan. "Jag är bara tom", skriver han.
Konstiga saker om Crickes död uppdagades även om jag egentligen inte får veta så mkt. Men det är ju typiskt bästa vännen: Han ska vara lite speciell, MKT dramatisk och vägra berätta allt som om det vore en stor stadshemlighet. Jag förstår inte den grejjen...
Förmodligen kommer jag att gå på begravningen, om inte annat för att hålla BV i handen.

Jag var död när jag vaknade runt TOLV på dagen efter att ha gråtit mej sönder under natten. Jag kände mej bakis och min kropp bara vägrade att funka: "Låt mej stanna här i sängen!"

Jag var på jobbet igår och det gick under omständigheterna bra. Ingen skällde på mej för att jag inte var där förra veckan och min HL sa: "Det är tungt nu va?"
Och så var Dave en hjälte och räddade mitt skinn lite. Tack!
Det blev några gråtattacker under rökpaus och kontorsjobb. Men i smyg.

Mina två bästa vänner har förlorat ngn i sin familj (tillika mina vänner) på lika många månader och det är så svårt att säga och göra rätt. Vara stark när ingen annan är det.
Jag om ngn borde ju veta hur man ska agera vid dödsfall. Jag har ingen aning.

Livet (Döden), vad håller du på med? Låt mej och mina vänner vara!


Inga kommentarer: